Nästa steg i min inre resa

Jag är så jävla less/arg/pissförbannad! Vet nog inte riktigt på vad, jo jag vet. Så där nu har jag skrivit av mig! Känns det bättre? Nja , knappast. Några gånger om dagen får jag adrenalinrus så arg jag är. En ny känsla har infunnit sig. Har återfått förmågan att uttrycka min känslor. Min älskling är min bollplank. Det lättar på trycket. Är evigt tacksam att han alltid finns där oavsett om det regnar eller är solsken. Känns just nu som om ingenting går som jag vill i livet och allt ska vara så jävla svårt men nånstans ska det väl vända? Kanske finns det en mening med allt ? Jag har funnit min inre ro fast jag är pissförbannad just nu. Glad att jag kan tala om det och inte vara tyst och hålla alla känslor gömd nånstans långt inombords.