Små gliringar om både det ena & det andra

Vissa att gillar att komma med små attacker hela tiden. Jag hörsammar det väldigt snabbt men har en tendens att låta saken vara där och då , just den sekunden, men sedan kommer ekot i mitt huvud. Samma ord & meningar ekar i mitt huvud tills den grad att det skapat en ilska av värsta sorten och blir en enda jävla röra i mitt vindsförråd. Säger jag bu eller bä spelar egentligen roll men för vissa tycks det spela en roll och det inte liten roll utan en jäkla stor roll. Ska jag ändra mitt tankesätt för någon annan inte gillar mina åsikter och tankar kring saker och ting ? Är det inte att ta död på det egna jaget? Jag äger väl rätten till mina tankar och åsikter, eller? Alla tycks inte bara uppbyggda på det sättet. Många vill ofta sätta ord i mun och visa vägen hur jag ska tänka. Men så funkar inte jag, tyvärr. Jag har min egen hjärna vare sig man gillar den tanken eller inte. Jag brukar alltid säga mina åsikter är starka, jag lyfter upp den som är VÄRD att lyftas upp MEN sänker den som förtrycker andra. Jag är snäll till en viss gräns, men jag inte dumsnäll. Tål inte vad som helst och speciellt inte människor som sätter sig själv i första hand på alla plan; en egoist är det sista jag är. Att vara elak existerar inte hos mig men jag märkt den sidan hos många. Många utnyttjar en för egen vinnings skull så länge det bara går men då korten vänds så ser man verkligheten, och det är tyvärr den råa sanningen hos många människor. Alla vill klättra på olika sätt i livet. Många trampar på alla som de bara kan på vägen upp. Egoismen lyser som en bränd glödlampa. Många spottar en i ansiktet då man räcker ut en hand. Samma hand som gav och gav utan problem. Glömde man så fort? Jag brukar alltid säga att så länge solen lyser duger man åt alla men när solen går ner då visar många sin rätta ansikte.