Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Det som stör mig extremt mycket att det går inte ha en normal vettig dialog med någon människa kring de svårigheter jag har kring min yngsta barns NPF problematik. Ibland vill jag bara bolla olika händelser eller vädra utan man behöver lägga ner krut på "dittan eller dattan". Ibland känns det som om vissa fastnar vid ett ord och sedan lyssnar man inte mer utan man väntar på ögonblicket för att trycka specifikt på det ordet jag sa. Jag skiter fullkomligt i vad som skett utan jag är en lösningsfokuserad människa som ser djupare än ord, handlingar eller meningar som uttrycks av mitt barn. Jag försöker hela tiden ligga steget före för att försöka fånga upp, förhindra olika beteenden som kommer av felbemötande/djävulskap av andra/felaktiga vänner/fel omgivning osv. Jag har gett mig fan på att jag ska plocka bort alla felsignaler som mitt barn har lärt sig fel från början. Jag har några år kvar innan han är vuxen, så jag jobbar på för fullt för att forma mitt barn till en välfungerande vuxen. Det enda jag saknar under resans gång är att ha någon att bolla med utan pajkastning kring mitt barn. Jag behöver tala med någon som förstår sig på barn med diagnoser, för det lönlöst diskutera med personer som saknar relevant utbildning.