Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Har gått på kyrkans barntimmar som liten, ungdomsförening i tonåren. Min mamma är religiös. Bokstavstroende. Hennes livsfilosofi har präglats av bibeln, en kristen syn på livet; hjälpa andra och att älska sin medmänniska. Min mamma var och är än idag en mjuk människa. Hon skiner som en sol då hon stiger in i ett rum. Vänligheten själv. Jag fick lära mig att varje människa är unik, skapad av Gud och att alla är lika mycket värda. Minns då jag kom upp i tonåren att ofta i hennes tal eller då hon tittade på nyheterna och fasade över hur grym världen, människor var citerade bibeltexter som handlade t ex om "sodom och gomorra" (Mos 18-19 utplånade Gud Sodom och det närbelägna Gomorra med ett regn av eld och svavel, som straff för invånarnas ondska). Båda min föräldrar hyllar äktenskapet och tror inte på skilsmässa. Min far brukar säga "har man mött en kvinna - har man mött dem alla". Han var svart/vit med sina åsikter minns jag då jag var ung. Idag har han lättat med sina åsikter och kan t om skratta över faktumet att både jag och min bror är skilda. Men har undrat många gånger om skrattet är äkta? Han tycks hela sitt liv plockat ut de bitar han gillat ur bibeln och sedan lämna resten bakom sig. Han förtryckte min mamma och i bibeln finns ingen utrymme för någon form av dominans, översitteri, förtryck eller diktatorsfasoner gentemot sin fru. Att säga man är kristen är lätt men att verkligen vara det är en annan femma.
