Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Frågade psykiatriläkaren VARFÖR jag reagerar med oro/ångest så fort jag upplever/känner av att någon är arg/irriterad/negativ personlighet så fick jag till svar "du är rädd för att bli kritiserad". Jag har valt att blunda, förinta mina minnen av min barndom, känslorna av att ständigt tassa på tå runt en person, min far, som exploderade i princip för allt och inget. Exploderade han inte, så var han ständigt irriterad, trött, arg i tonen, fräste åt oss alla, ville ALLTID bli lämnad ifred. Jag minns hur jag gömde mig under sängen och vågade inte komma fram förrän min mor var hemma från sitt kvällspass på en fabrik, BARA för att jag råkade putta till en lamphatt av glas som gick i 1000 bitar. Eller att jag råkade somna på dagtid och min far nypte mig hårt på låret, lyssna på förnedrande ord/meningar som sades till min mor. Varje gång det fanns en konflikt så sa min far till min mor "passar det inte så finns där ytterdörren" .. ja mycket skit som jag glömt och sopat under mattan men som kommer fram varje gång någon påminner mig om min barndom och då vill jag bara FLY.