Relationspsykopat

En psykopat gör ens liv till ett helvete. Det vet jag för jag varit gift med en kontrollerande kritiserande man med lynnig humör. Galenskaperna smög på sig sakta. Det kände jag inte av i början men efter vårt barns födelse så förändrades han. Kände inte igenom honom längre. Det ena bråket avlöste efter det andra. Jag tog strid och ifrågasätte hur han talade och bemöte mig. Fick nog av allt till sist. Där dog min kärlek. Vilken frihetskänsla jag kände då jag flyttade till min egen lägenhet med barnen. Jag tänkte "aldrig mer ska jag tillåta någon man förtrycka mig". Det var ju inte första gången jag hamnat i klorna på psykopat. Tyvärr så var det tredje gången gilt. Gissar det har med min barndom att göra. Min far förtryckte och förtrycker min mor än idag. Brusgubben blivit gammal. Orkar inte hålla samma takt som då vi barn bodde hemma. Läste en intressant artikel av Psykologen Eva Rusz. Hon benämner dessa män för relationspsykopater och hon vill se nya kriterier för hur en psykopat diagnostiseras. Det skitbra! För såna män går fria i detta samhället och förtrycker den ena kvinnan efter den andra. Finns liksom ingen ände på det och stackars alla barn som behöver växa upp i hem där den ena förälderna är dysfunktionell. Jag anser man ska få enskild vårdnad och den andra ska fråntas rätten att träffa sitt barn efter de fått diagnosen psykopat fastställd.