Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Jag blir ofta på ett eller annat sätt påmind om att jag tillhör "golvfolket". En enkel sak som att investera i en bra kontorsstol på arbetsplatsen så bestäms prislappen efter vilken yrkeskategori man tillhör trots vi båda sitter lika många timmar på en stol. Då mina barn föddes bestämde jag mig från dag ETT de ska lyckas och få en helt annan sorts mamma än den mamma jag hade under min uppväxt. Jag varit drivande då mina barn var små. Uppmuntrat dem att läsa och talat om vikten att kliva in ett snäpp högre i samhället. Jag har förklarat för dem redan då de var små att jag tillhör golvfolket och min lön är plus minus noll och ännu värre då jag blir pensionär. Idag 25 år senare är jag en stolt mamma till högskoleutbildade vuxna barn som har fast jobb. Därmed klev vår finska släktgren i Sverige in i gräddsamhället. Jag fortsätter att uppmuntra mina barn att bilda familj med en högskoleutbildad partner som tror på jämställdhet i relationen och lika villkor i barnuppfostran. Tack o lov har ingen av dem barn ännu för båda , enligt mitt tycke, valde partners, som tack och lov är försvunna ut ur bilden, som var högskoleutbildade men vars sociala intelligensnivå var låg. Jag tagit upp saken att de ska vara aktsamma då jag levt i destruktiva relationer att mina barn kanske dras till dens sortens personlighetstyp för det något de känner igen från sin barndom. Det känns bekant och bekvämt men djävulen kliver fram ur mörkret och ska göra deras liv till ett helvete. Jag försöker vara öppen med vilket liv jag levt och hur många år det tagit mig att komma ur den destruktiva cirkusen. Jag tror på öppenhet för både kunna berätta men samtidigt kunna svara på frågor och lära dem se sina egna mönster om vad som kommer från deras barndom. De ska inte utsätta sina egna barn för vad de fick gå igenom. Med mig bryts mönstret. Det har jag bestämt mig. Jag tar med mig till graven den destruktiva barndom, vuxenliv jag fick i detta avlånga land. Jag ser framemot att en dag få se mina barnbarn och mamman/pappan till dem är en social glad intelligent människa som kan diskutera och bete motsatsen till vad deras egen far var. Tillbaka till kontorsstolen - jag behåller min gamla av ren protest. På mig sätter man ingen prislapp!
