Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Om man tror då man ljuger att man aldrig åker fast så tänker man enkelspårigt. Jag tror på sanningen och t om "små vita lögner" skadar ett förtroende. För då "äger" väl individen förmågan att ljuga om vad som helst och när som helst OCH då uppstår frågan vid VILKA tillfällen hur OFTA har individen ljugit? Jag har alltid ägt förmågan att se den där lilla mikroskopiska ögonblicket. Jag reagerar på smådetaljer. Ibland väljer jag att se andra hållet och låtsas som om det regnar, men ibland sköljer en besvikelse över mig och jag börjar fundera allvarligt över vad och vilka andra lögner kan tänkas finnas och hur ser man egentligen på saker och ting. Förstår mig inte på människor som äger förmågan att kunna ljuga utan att blinka. Jag har lärt mig att se då någon ljuger. Jag lägger aldrig ner energi på själva "lögnen" utan vill veta vad handlar "sanningen" om. Sanningen säger mig mycket om människan och dess syn på moraliska frågor. Genom livet har jag gång på gång blivit besviken på människors sanna syn på moraliska saker och ibland undrar jag varför blir just precis "JAG" utsatt för någons lögn. Jag har liksom inte bett någon ljuga. Varför inte bara stå för sanningen? Varför är vissa rädda eller kanske t om obekväma att bara säga sanningen som det är till mig? Jag har MIN moral, men den är MIN och inte DIN. Jag bär min egen ryggsäck och du bär din och valen du gör är DINA och inte mina. Vi alla får stå för vårt kast i slutändan och hur man väljer att bära sina val kan man bara själv stå för. Jag har ingen lust längre vara en moralklocka som man är rädd för och ser mig på mig annorlunda utan jag vill bli rättvist behandlad. Jag vill ha sanningen. Jag tror många är rädda för mig och min moral som är orubblig och därför det skapar per automatik en lögn. Bara för man lever en livsstil som jag ogillar så måste jag väl ha rätten att välja om jag vill vara en del av det? Man vinner inget på att ljuga för lögnen kommer alltid fram i ljuset och det spelar liksom ingen roll om jag tar ett avstånd NU eller vid ett senare tillfälle, för den dagen kommer ändå förr eller senare. Varför kasta bort tiden då man inte kan förändra mitt tänk?
