EN kanelbulle

Många känslor döljer sig bakom den. Känslor som jag ännu inte lärt mig att bemöta. Kanelbullen förtrycker känslor som kommer från barndomen. Jag kan direkt känna om jag befinner mig i samma rum med någon vars personlighetsdrag påminner mitt undermedvetna om min barndom. Jag dras tillbaka på en sekund. Den där egoistiska tystnaden. Fientlig egocentrerad tystnad. En tystnad som skapar makt. En tystnad som jag inte ännu lärt mig att hantera, ja förutom med en kanelbulle som åtnjuts i min tystnad. Ja det var många gånger jag satt i min tystnad och väntade på en viss person skulle lämna sällskapet. Kände sådan frihet då jag blev vuxen och flyttade hemifrån. I min vuxenliv har jag hamnat i händerna på samma galenskap men det alltid slutat med att jag har klivit ut från det hela när jag har fått nog. Sådana personlighetstyper kan man inte ändra på, men tyvärr är världen full av dessa nötter och jag har kommit till insikt att jag vill lära mig borsta av dessa känslor som en sådan individ skapar. Jag vill inte längre känna mig fången i en persons kaotiska känslosvall. Den känslan äger vederbörande, inte mig.