Försvinn, smärta, försvinn

Står vid kanten. Stirrar ner i ett mörkt hål. Känner en Inre tomhet, depressiva känslor, överanalyserar, ingenting känns roligt längre; inte ens en middag häromdagen i goda vänners lag. Uppmanade mig själv att andas, prata.Var inte tyst! Men nej, jag kan inte ljuga, låtsas som att allt är bra.Ville bara resa mig upp och lämna hela tillställningen. Blev en fiasko av allt. Passar inte in någonstans. Vill bara leva precis som ni istället för att ifrågasätta värdet på mitt liv. Vill vara sorglös i grunden med en smak utan tvivel slåss för rätten att finnas till för att leva under samma himmel.Försvinn, smärta, försvinn....