Privata känslor lämnas hemma

Jag upplärd hemifrån att man ska vara tyst som en mus på sin arbetsplats. Ingenting privat ska lämnas ut. Inga skvaller ska man delta i, för den första bästa ska hugga dig i ryggen vid första bästa tillfället. Finnar respekterar chefen, men vi slickar ingen i arslet, det gör däremot andra invandrar grupper. Så gå in i en grupp människor på en arbetsplats och vika ut sina innersta känslor är att gräva sin egen grop. Ja vill man bli av med sitt jobb; ja då är det den rätta vägen, men annars vill man ha sin lönecheck så vinner man bäst på att bita sig själv i tungan. Svensken är slug. Ler framför ditt ansikte och sen berättar den "sin version" av vad som blivit sagt. Så lita på någon på en arbetsplats? Nej det gör jag inte. Jag både hör och ser massor av skvaller på mitt jobb och jag tycker det är ett negativt inslag i det dagliga arbetet. Jag förstår inte mig på människor som använder sin arbetsplats som nån form av ventilations plats? Jag kanske inte gillar dig. Du kanske inte gillar mig. So what? Vem bryr sig? Jag respekterar DIG ändå. Uthåligheten hos mig är stor. Jag äger förmågan att stå ut i en olidlig situation. Jag låter inte den påverka mig som person. Jag räknar ner tiden, förr eller senare ska den som är av oss två mest missnöjd hitta andra vägar i livet ....