Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Jag känner mig alltid obekväm i en konstlad situation - känslan att "fly" stormar förbi mina tankar och tar tag i min själ & kropp & inga ord kommer ut ur min mun men däremot fingrarna rastlöst skummar igenom sida efter sida på nätet efter en ny bostad & jobb. Jag alltid varit sådan. Har dålig kontakt med mina känslor. Vill springa ifrån alla situationer som skapar stress i mitt huvud och dålig stämning i luften. Det så skitenkelt att döva känslor med Sertralin men är det verkligen lösningen på mitt dilemma? Att vara utan Sertralin skapar kaos inombords och jag blir manisk i min vilja att förändra/fly/ta bort stressfaktorer. Att sitta i en bil och se min äldsta köra motorcykel framför oss är en extrem stressig situation för mig., så jag både försöker allt ifrån att inte titta, "stänga" av hjärnan men ändå gapar & skriker jag hela resan ända tills vi nått slutdestinationen. Varifrån kommer min ångest för ALLT och ALLTID. Kan inte ibland gå in i ett konferensrum på jobbet om jag vet att en viss människa väcker ångesten inom mig. Vad är det denna människa gör? Jo, liknar min pappa - latent aggressiv. Hela min uppväxt har jag tassat på tå kring min pappa. Än idag skulle jag inte ens tänka mig att sätta mina skor på hans plats på skohyllan eller hänga jackan framför hans. Sådana människotyper finns överallt och dem gör mitt liv pest. Jag känner av dessa människor så fort jag kliver in i ett rum och jag vill liksom bara samma sekund försvinna, såna människor är inget annat än SVIN. Konstaterar djupt i mina egna tankar att min ångest inte så enkel, den består av flera delar. Som ett pussel.