Tala till mig själv

Jag hör mig själv säga till mitt inre "jag" att jag vet varför jag inte klarar av att vara i det sociala rummet. Jag kan peka ut dessa människor som gör att jag känner mig obekväm och osäker och jag vet varför de får mig att känna mig så. De alla representerar min far. Jag vill vara vuxen och fri från min barndoms helvete men varje gång jag möter min fars personlighet i någon annan person så blir jag den där lilla flickan igen. Jag ska försöka utmana mig själv att : -Stanna kvar i de svåra situationerna. Utmana mig själv att vara i stunden fullt ut. -Håll ögonkontakt, spegla vad den andra säger och prata i vanlig takt. -Identifiera det jag är rädd för och vad jag gör för att undvika det jag är rädd för. Fundera hur jag skulle vilja hantera liknande situationer. -Prata med någon. För att lyckas förändra mitt beteende kan jag behöva både hjälp och stöd från någon jag litar på. FRÅGAN är bara vem är det jag litar på?Litar jag ens på någon?