Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Jobbar med att slappna av och jag vet att det hjälper. Men ibland kommer jag på avvägar och då vaknar jag mitt i natten och fastnar på en massa grubblerier och det sällan grubblerier av de positiva tankarna utan det är en massa ilska som jag aldrig satt ord på. Den ilskan har sådan kraft att jag ibland känner mig ledsen inombords att den ilskan aldrig får en ände. Min syn på mänskligheten är inte den vackraste. Jag upplever människor som egocentrerade som gör allt för sin egen vinnings skull. Finns det någon godhjärtad människa som skulle göra EN enda sak utan en enda egoistisk tanke bakom det? Finns det en enda människa som släpper in en annan människa inpå deras privata atmosfär utan en enda baktanke? Jag har svårt att få vänner då jag är väldigt svart/vit av mig i mitt tänk. Säg en sak och gör något annat, så är vänskapen klippt samma sekund. Jag blir väldigt besviken och arg på människor som säger en sak och gör sedan något annat. Jag ser dem som falska lögnare och jag inte deras jävla mamma eller nån moralpolis som dikterar livet. Utan stå för den du är och tala sanningen, vad är annars värt att stå framför mig och ljuga? Jag inte den som förlorar i slutändan, utan det är du. Jag har mycket skit på gång inuti mitt huvud och jag förstår någonstans mitt i livet att sådan har jag alltid varit hela mitt liv. En komplicerad varelse som trivs i ensamhet. Men vem vill vara ensam? Inte ens jag! Men min hjärna klarar inte av alla intryck utan jag behöver dra mig tillbaka för att sortera allt jag sett och hört för sedan göra en omstart. Men det sådan jag är och jag alltid varit noga att berätta för min omgivning att det är så jag fungerar. Jag kommer alltid tillbaka!