Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Det krävs mycket hårt arbete med mig själv för att komma någonvart och det gäller hela tiden under resans gång skapa sig en bredare synvinkel. Jag måste kunna våga se sanningen i vitögat och se från alla synvinklar för att kunna öka min egen förståelse på vad jag har mina brister och svagheter och hur kan jag förändra min situation eller mig själv för att komma framåt i livet. Jag har vid många tillfällen under resans gång både slungats, puttats och trillat bakåt. Men jag reser mig upp varje gång och gör ett nytt försök. Något som jag är glad för är att min ångest har minskat betydligt mycket och jag känner jag kan prata utan att hela bröstkorgen vill explodera. Däremot mina grubblerier som jag fastnar i och som just nu handlar om hyran så spelar det ingen roll vilka lösningar man erbjuder mig, så ändå finns grubblande där som ett svart moln ovanpå mitt huvud. MÅSTE jag behöva flytta för att hitta en inre frid med mig själv? Orkar egentligen inte det. Javisst kan jag det, men jag vet även också av gammal erfarenhet att hyresproblematiken ska försvinna upp i skyn och sedan startar ruljansen om något annat skit och jag kan redan gissa vad den grubblande handlar om, men släpper den tanken för stunden, men den finns där och ekar i bakgrunden. Var finns den där magiska tabletten som tar bort denna eviga sketna karusell av oro. Det SKITJOBBIGT!!!!