Jag tror att många, liksom jag själv tycker att det är svårt att beskriva sig själv och dessutom blir jag alltid väldigt nyfiken på hur andra ser mig. Vilka ord skulle du som läsare beskriva mig med? Kommentera jättegärna, långt eller kort. Trevlig läsning!
Innan man kastar in handduken ska man ha tömt alla alternativ. Ge och ta. Det är så jag är uppfostrad. Att jag sedan sätter mig själv i skitrelationer som jag lämnat gång på gång visar mina vuxna barn två saker "acceptera inget skit" och "fly när den gemensamma dansen är inte längre runt rosa rosor utan taggiga snåriga buskar". Det förstnämnda är jättebra - man ska INTE acceptera skitbehandling och nedvärdering i en relation. MEN det andra sättet att välja smyga ut genom bakdörren istället för att stanna kvar och jobba på en förändring är INTE något jag förespråkar. Man måste ta en titt närmare och förstå VARFÖR jag har lämnat dessa relationer. Det handlar inte om vem hade det största ansvaret över hushållet utan att jag blev FÖRTRYCKT och NEDVÄRDERAD. Är en partner älskvärd och snäll då uppmuntrar jag till att jobba på förändringar. Våga ställa krav. Våga be oss äldre om råd och hjälp. Motgångar/kriser av alla olika slag kommer dyka upp under livets gång alltifrån äktenskapskris, tonårsbarn som härjar, stress på arbetsplatsen, sjukdom, utbrändhet, ålderdomen, ekonomiska bekymmer; ja det är många smällar man ska ta sig igenom som varenda kotte på jordklotet går igenom. Vem som kokar kaffe eller bäddar en säng eller använder sin lediga dag till att stå i tvättstugan är en egentligen en skitgrej som man väldigt enkelt kan lösa genom ett rullande schema. Att bli utsatt för en partner som surar, har humörsvängar och förtrycker en; då talar vi om helt andra saker. Det är ett STORT problem.